Två minnesmått som ofta blandas ihop
Serverns RAM används av operativsystem, databas, webbserver och de processer som kör PHP. PHP:s memory_limit är däremot en gräns för ett enskilt skripts minnesallokering. Den beskriver inte hur mycket minne hela webbplatsen behöver.
WordPress kan försöka höja PHP-gränsen genom WP_MEMORY_LIMIT. Webbhotellets inställningar kan begränsa det. Att skriva ett större värde i en fil skapar alltså inte mer fysiskt minne.
Mät de tyngsta arbetsmomenten
Börja med de funktioner som har störst risk att använda mycket minne: bildbearbetning, import, säkerhetskopiering och stora administrationsvyer. Läs felmeddelanden och kontrollera serverinformationen under Verktyg → Webbplatshälsa → Information.
Om minnet tar slut efter installation av ett tillägg bör du undersöka tillägget och datamängden innan du höjer gränsen. En högre gräns kan avhjälpa ett legitimt behov, men också dölja ett växande problem.
Samtidighet avgör serverbehovet
Tänk dig som ett räkneexempel att sex PHP-processer i en uppmätt arbetslast använder omkring 100 MB var. Det motsvarar ungefär 600 MB för just dessa processer. Databasen, operativsystemet och marginalen tillkommer. Det är en illustration, ingen rekommenderad paketstorlek.
Cache kan minska antalet sidvisningar som behöver köra PHP. Inloggade besökare, sökningar och kassor kan ändå skapa dynamiskt arbete. Därför räcker antal månadsbesök inte som ensam grund för dimensionering.
Höj kontrollerat och följ upp
Ta en kopia av konfigurationen före ändringar. Kontrollera vad hostingen tillåter och justera endast den gräns som faktiskt stoppar ett legitimt jobb. Kör samma arbetsmoment igen och följ minne, svarstid och eventuella fel.
På en egen VPS behöver du dessutom anpassa antalet PHP-arbetare till verklig minnesförbrukning. För många processer kan göra att servern börjar växla minne till disk eller avslutar processer. Läs vad en VPS innebär innan du tar över driften.